Nationella prov a.k.a ”Stressa tonåringar så mycket det går and let’s see who cracks”

Är det vanligt att gråta på provrasterna? Retorisk fråga. Jag vet dock att jag inte var den enda som låste in mig på skoltoaletten för att proven får oss att ifrågasätta om vi ens förtjänar att vara glada. Jag mådde så sjukt dålig, och inte för att jag trodde att jag var ointelligent, för det vet jag att jag inte är. Men för att jag vet att jag kan göra bättre. Även om jag faktiskt inte bryr mig om vilken bokstav som skrivs på något papper, så vet jag att om jag försökte så skulle jag ha gjort det bättre. Och känslan av att göra dåligt ifrån sig när jag VET att jag kan bättre är ju det jobbigaste i världen när en går i skolan, som instabil tonåring.

Dessutom hjälpte det fan inte att folk pratade om det precis utanför. Vi lever i ett så konstigt och konkurrerande samhälle att folk måste prata om det för att de vill veta var på intelligensskalan de ligger. Och don’t get me wrong, jag har gjort detsamma. Men det är därför jag ber dig som kanske aldrig tänkt på det förut att tänka på det nästa gång. Fråga inte ”vad fick du på sista frågan?” eller ”vilket betyg fick du?”. Om det är så viktigt att prata om det gå och diskutera det med föräldrarna eller en miniräknare. Och betyder det fortfarande så mycket för dig att prata om det så fråga om personen faktiskt VILL prata om det. Alla är intresserade av ditt betyg, tbh så är förmodligen inte så många intresserade av ditt betyg. Du pressar bara din ångest på folk. Och jag tror att de flesta av oss tonåringar har nog med ångest utanför plugget. #Don’tStressAFellowStresser