Träd SUGER

Okej nej inte riktigt men allllllllltså. Det där om att jag är jätteglad att jag kan öppna fönstret och där finns våren? Yeah not so great när björkäcklon sprider sina trädbebisar ÖVERALLT och jag quite litterally inte tål dem. Men liksom ja okej mitt huvud gör ont och ja jag kan typ inte andas men idag har varit en bra och stressfri dag så I’m looking on the bright side. Eller jag vet inte jag har varit glad idag all things considered. Jag hade inte så jättemycket att säga förutom att jag är allergisk mot björkpollen och att det är synd om mig.

Här är två väldigt passande bilder.download (1)

Skarmavbild-2016-01-07-kl.-10.47.23

EN*

Lugnet efter stormen

Här ligger jag. Klockan är fyra på morgonen, nej klockan är fyra på natten. Att ha ångest är obeskrivligt, det är inget jag tycker någon människa ska behöva uppleva, men när det kommer så kommer det och då kan man antingen ligga och gråta i mammas famn eller ja jag vet inte för jag låg och grät i mammas famn. Men nu ligger jag i min säng och lyssnar på fåglar och vad jag tror är fladdermöss och är så sjukt glad över att jag kan öppna mitt fönster och där är våren, inte bilar, barnvagnar eller stressiga pedestrians utan flåglar och träd. The perks of not living in the city. Våren är här och jag kan lyssna på den och det får mig att vilja bo i en stuga helt själv, isolerad av omvärlden, som snövit fast utan manipulativa dvärgar. Här är en bild på skog som kanske kan tillföra lite lugn.

To Blogga?

Help. Det här med att blogga känns så töntigt för mig, ändå är jag här. Att publicera sina ord och tro att någon kommer läsa det är så konstigt, för jag vet ju att ingen på riktigt är intresserad av vad jag håller på med i vardagen. Men det är också därför jag har lovat mig själv att inte skriva om vad jag har på mig eller vilket fik jag var på i Lördags. Så fort jag känner att orden inte betyder något så skiter jag i det här. För meningen med detta är för mig inte att gain people’s interest i mig utan att ha någonstans där jag kan skriva av mig, någonstans där orden jag skriver stannar, någon slags safespace där de faktiskt spelar roll. Jag är jätterädd för vad andra ska tycka men det är också därför jag vill göra det här, så att jag kan börja acceptera det och gå vidare. Okej, så om jag inte tänker vara Blondinbella 3795 point 0 vad är det här då? Känslor, åsikter, tankar? Kanske, jag har inte riktigt listat ut allt än men jag vet att jag vill skriva om saker som jag tycker är intressanta och viktiga, och som jag själv skulle vilja läsa.